Nasty Aliens – Mites

Kära läsare, idag ska jag tråka ut dig med ännu ett inlägg om min arbetsinsats för grupp 17 i vårt projekt: Planet Suburbia. Den här gången tänkte jag berätta om vår planets ultimata fiender och fräcka inkräktare, utomjordingar! Människorna i vår version av den framtida planeten Jorden kallar dessa utomjordingar för Mites (kvalster på svenska). Detta med hänvisning till deras kvalsterliknande och främmande utseende. Ingen vet egentligen deras egenvalda namn, ingen har nämligen brytt sig om att ta reda på det. Det vi vet är att de måste besegras. 😉 I vanlig ordning utgick jag efter en karaktärsbeskrivning vilken gruppen tillsammans arbetat på. I denna har vi förklarat bland annat att den utomjordiska rasen kommit till Jorden då de tvingats ta till flykt från en döende värld. De talar naturligtvis inte vårt språk och ser inte ut som vi. Däremot så är de minst lika intelligenta som vi, de känner, tänker, hör och upplever saker precis som vi. Jag satte mig sedan ner för att börja skissa. Som inspiration använde jag mig av framförallt insekter, kvalster och fiskar, detta på grund av att dessa varelser oftast är de som människor identifierar sig med – och relaterar till allra minst. Jag själv är dock inte särskilt förtjust i insekter… Nedan ser ni lite brainstorming på varelser.

Jag hade ursprungligen tänkt mig att de egentligen inte alls behöver se ut och fungera som vi – de är ju utomjordingar och sannolikheten att de är konstruerade som vi (går på två ben, har två armar och ett huvud) är minimal. Universums möjligheter är oändliga, det ville jag gärna ta i beaktning när jag designade min utomjording. Feedback från gruppen resulterade dock i lite nytänk – de måste se mer humanoida ut! Då vi vill få spelaren att känna med utomjordingarna och sympatisera med dem blir det såklart lättare om de ser lite mer mänskliga ut, därav tog jag mig an en utmaning när jag ville bryta normen som är fyra lemmar och ett huvud. 😉 Det här kom jag fram till i en skiss:

Viola! Två ögon och ett huvud; som vi. Utomjordingen andas genom tjocka porer i huden. (mest synliga på skallen). Den äter och suger i sig med hjälp av… tja..tentaklerna. Kroppen är hudfärgad för ökad känsla av obehag. Armarna liknar en insekts och kroppen känns nästan mekanisk. Ögonen har inga pupiller som vi; Detta bidrar till ett insektsliknande utseende och betraktaren får svårare att kommunicera med utomjordingen då vi människor kommunicerar mycket med ögonen och läser av vad vi ser i dem. Efter att ha funderat lite närmare kring dessa över en natt, insåg jag att jag hade fallit in lite på fel spår. Dels så ogillade jag starkt att jag på något vis hade designar min karaktär utefter en manlig kropp. Aldrig hade jag kunnat föreställa mig att jag själv skulle kunna hamna där! Något jag så ofta klagat på hos andra… Dessutom förstod jag att kroppen faktiskt låg i konflikt med sig själv; Armarna såg ut att tillhöra en varelse, medan huvudet en annan och bröstet ännu en. Gör om, gör rätt helt enkelt. Jag gav ögonen lite glans för att göra den mer levande. Jag behöll det mesta av huvudformen då den drar tankarna till tjocka och oformliga kvalster. De två översta armarna använder den ungefär som vi använder våra. De har ett antal tentakler undertill, de är mycket effektiva och precisa och fungerar ungefär som våra fingrar. Undertill har den ytterligare ett par armar med fullt lika god kontroll som de översta. Ur bild har den ett ännu okänt antal ben…Förhoppningsvis inger den nu ett mer sympatiskt och intelligent intryck samtidigt som den känns något onaturlig och främmande ur vår synvinkel. Det var allt för denna veckan, ursäkta om jag dragit ut något på orden… 🙂

 

 

Planet Suburbia – Sektor Ett

Dags för ett nytt inlägg! (Jag tål inte att ha uppgifter liggandes, vilket betyder att ni snart kan ha inlägg för resten av kursen. 😛 …om jag inte har det, ana oråd…)

Den här gången tänkte jag skriva om mitt arbete med sektor ett på vår egen framtidsversion av planeten jorden. I vårt spel är planeten uppdelad i fyra olika sektorer där varje sektor har ett eget tema. Då spelaren ska kunna rotera fritt mellan planetens sektorer genom att snurra på planeten till vänster samt höger, är det viktigt att det är enkelt och snabbt att orientera sig genom ett blott ögonkast på omgivningen. Därav har alla sektorer ett eget specifikt färgschema. Det var speciellt besvärligt att komma igång med sektor ett eftersom jag inte hade någon mall att utgå ifrån och idéerna var många. Det visade sig även att vi i gruppen hade lite olika uppfattningar om hur allt skulle se ut och ur vilken vy spelaren skulle komma att se planeten ifrån under spelets gång. Till en början hade jag själv tänkt mig en planet, täckt av en sköld, placerad i mitten med fiender inkommandes från alla håll runtomkring. Ungefär såhär… (ursäkta den taskigt utförda mockupsen)

Vi insåg senare att detta skulle komma i konflikt med en viktig del av vårt spels aesthetic goal, mer bestämt att få spelaren att fatta tycke för planeten och känna ett behov av att skydda den från de attackerande fienderna! Ett objekt beskådat på ett markant avstånd brukar en inte direkt knyta an till och skapar en slags ofta oönskad distans mellan objekt och utövare. Så, för att väcka några känslor alls hos vår ärade spelare bestämde vi oss för att visa mer av världen de ska försvara och låta åskådaren bekanta sig mer med miljön och livet på planeten. Jag ville ha kameran så nära planeten som möjligt utan att blockera spelarens sikt och inkräkta för mycket på spelytan. Jag måste erkänna att jag gick lite överstyr med storleken till att börja med, där var plats för ungefär fyra prydliga hus på rad…

(Uppenbarligen utgjorde skala och perspektiv vissa problem för mig…) 😉  Jag hade god hjälp av vår grupps grafikerteam som styre mig lite mer åt rätt håll. Planen var fler hus, men framför allt mindre! Sagt och gjort, jag följde den gamla hederliga designerregeln av tre, dvs ojämnt antal objekt på en bild och lade upp byggnationerna i tre sektioner av den presenterade ytan. Varje hus är individuellt och de ser olika ut, dock kan en, om en tittar riktigt noga, återfinna vissa strukturer i designen. Efter att husen var färdigställda fortsatte jag med miljön omkring. Knotiga träd med fylliga trädkronor, frodiga buskar, små nätta blommor och en oförskämt grön gräsmatta. (Gräset blir definitivt inte grönare på andra sidan!) Min vision var ett pittoreskt litet samhälle med böljande grönska och små söta röda villor med vita husknutar; Med andra ord den småländska landsbygden. Jag antar att det är min idyll, bara korna fattas! 😉 Jag hade svårt att tänka mig något mer oskyldigt och anspråkslöst samhälle. De starka gröna och röda färgerna sticker ut mot bakgrunden och det blir en fin och tydlig kontrast i spelet. Nu kanske ni undrar vad jag snackar om, jag har givetvis en bild som kanske borde ha kommit lite tidigare i inlägget….

 

Jag insåg snabbt att det var viktigt att planeten var en exakt rund cirkel för att det skulle bli en snygg rotations-effekt. För att spara tid gjorde jag faktiskt en hel planet och delade in den i fyra exakt likadana sektioner. Det ni ser ovan är alltså bara toppen av hela planeten, resten fyller jag på allt eftersom…. Jag är faktiskt i full gång med sektor två. (Pssst.. .då blir det höst-tema! 😉 )

Så jobbar jag alltså…. Tack för mig.

Ronald Bronson Gump Jr. (AKA President Evil)

God dagens kära läsare nummer två! Det är dags för veckans inlägg och således följer här en uppdatering av arbetet kring vårt spelprojekt; Planet Suburbia. Förhoppningsvis har du lite mer tur än den förre läsaren som blev så illa tvungen att dra sig igenom en gedigen vägg av text…. 😛

Jag trivs med karaktärsskapandet och fortsatte i samma spår med att designa vårt spels verklige “antagonist”; Presidenten Ronald Bronson Gump: Junior. Presidenten kommer inte att synas förrän i slutet av spelet då vi vill att spelaren ska reagera negativt på hans framträdande. Vi vill ge spelaren en känsla av att möta och följa en korrupt ledare som missbrukar makten han suttit på alldeles för länge. Han är född med silversked i mun och förmögenheten och styret har gått i arv i generationer, med detta har vi lite diskret menat att slå en känga mot kapitalismen och korruptionen. 😉 I sedvanlig ordning började jag med att skriva en biografi på Ronald, vilket än en gång hjälpte mig att ge en god visuell bild och representation av honom. Med detta i åtanke påbörjade jag mina snabbskisser. Jag hämtade inspiration från USA:s ikoniska presidenter och tittade mycket på kroppshållning, klädsel och välkammade tupéer. Nedan följer några exempel på mina presidentkandidater.

Jag har använt mig av Photoshop och min trogna huion-platta. Penselformatet har faktiskt varit en enkel rund spets då jag arbetar mycket med mitt suddgummi för att få raka, klara linjer. Mina personliga favoriter blev den överst till vänster samt mannen i mitten. Efter en omröstning i grupp valde vi en president som skålar mot sina undersåtar i ett glas extra fin rymd-champagne. Den gav ett överlägset och slentrianmässigt intryck, precis vad en kan förvänta sig av en man uppvuxen utan vare sig fysiska eller ekonomiska begränsningar. Hans hudfärg och ålder är såklart noga och medvetet utvalda, normen inom politiken och världsherraväldet rent generellt idag är tyvärr fortfarande vit, gammal samt lite mindre gammal man. Måhända passerar just denna kritiken vissa förbi då vi redan är så invanda vid att föreställa oss en president på detta vis, däremot hoppas jag att jag lyckats ge en tillräckligt absurd och provocerande bild av jordens president på andra sätt också! Här följer mitt resultat:

Jag har valt att arbeta i samma färger som min tidigare bild på befälhavare Victoria, detta för att visa på samhörigheten dem emellan: Presidenten som kontrollerar armén som kontrollerar folket. Kragen på kavajen sitter extra högt, i stil med befälhavarens uniform. Dock i en lite mer ledig och modemedveten stil. Slipsen är tunn och smal, något dåligt knuten vilket tyder på presidentens slapphet vid makten. Han kan i stort sett göra och bete sig lite hur han vill. Glaset håller han också på ett ledigt sätt med minimal fysisk ansträngning, han är inte rädd att hälla ut det dyra innehållet. (Det finns ju mer i överflöd!) Som pricken över i:t gav jag honom en monokel som ofta drar tankarna mot rikedom och hänsynslösa ledare. (Måhända lite steampunk) Han bär en tupé på toppen av knoppen, håret är kammat åt sidan men har lite nonchalant brutit sig loss från den tilltänkta ordningen på hjässan. Slutligen har jag givit honom lite highlights i ansiktet för att ge en lite sjuklig bild av hans hy, en kan förnimma en fet och kaloririk kost. Han är rynkig och pluffsig i ansiktet med en grådassig hudfärg. Kanske har han rökt lite för många cigarrer.

Här tar mitt inlägg faktiskt slut, ursäkta jag blev visst lite långdragen igen… Tack för mig, skål säger President Evil! 😉

Commander Victoria Brevitt

Det här med bloggande var tydligen helt min grej, ett inlägg på fyra månader! I will do better, oh great one…

Jag tillhör grupp 17; (long live the Anteater-Dragons!) Vi har, pecis som ett par andra grupper, valt att arbeta med konceptet för Planet Suburbia. Under vår första vecka tog jag djärvt på mig uppgiften att designa befälhavaren till vår tolkning av spelet: Commander Victoria Brevitt dyker upp som en av tre ospelbara karaktärer i spelet, hon står för en stor del av narrativet och ger spelaren instruktioner och order under spelets gång. Förra terminens kurs, 2D-teori och tillämpning I, var mig till stor hjälp i skapandet av karaktären och enligt deras oklanderliga vägledning började jag med att skriva en bakgrund till min karaktär där jag bestämde kön, ålder, namn, familj, intressen, drivkraft mm. Texten hjälpte mig att bygga upp en klar och tydlig bild av min befälhavare och det blev mycket lättare att kommunicera fram hennes karaktär i bild. Nästa steg var snabbskisserna, här måste jag erkänna att jag var dålig på att skissa upp många små exempel för att jämföra siluetter, till mitt försvar kände jag att jag hittade rätt relativt snabbt och varför vänta då!? Det var viktigt att hon skulle uppfattas som självsäker och någon med koll på läget, händerna i kors kan vara en bra pose för att signalera detta. Det fanns dock en liten risk med det då en person som omfamnar sig själv med armarna runt kroppen även uppfattas som defensiv och självtröstande. Det var därför viktigt att hon höll hakan högt och ståtligt och visades i ett perspektiv som skulle förstärka henne. (Det är förvånande ofta en ser kvinnor porträtterade ovanifrån vilket ger ett förminskande intryck…) Ljussättningen i den färdiga bilden längst ned är också menad att ytterligare ge henne pondus.

Nedan följer det vinnande bidraget av mina skisser….

Jag hämtade faktiskt inspiration från ett gammalt favoritspel, Command & Conquer Red Alert 2 (beware of teh tank rush!) men min ambition var lite mindre sexualiserad B-skådis och lite mer auktoritär krigföring i ren och sann USA-anda. Vad gäller kostym så bidrog Star Trek också en del då Star Trek universum representerar ett slags Utopia där mänskligheten har uppnått fred, välstånd och stillat begäret för materiella ting. Med andra ord en bra och passande image för Victoria Brevitt som jag gärna ser att spelarna drar paralleller till när de ser henne. Att låta henne vara medelålders med en annan hundfärg än standard-vit var ett medvetet val, då jag anser att representation och diversitet är viktigt att visa på i vår kultur idag, samtidig var jag väldigt mån om att ej framställa henne i ett negativt ljus, detta val ju också innebär ett slags ställningstagande och kan medföra oanade konsekvenser (vare sig jag vill eller inte). Detta var något jag fick uppleva när jag presenterade ett första utkast inför klassen, se bild nedan!

Färgerna jag valt ut fick åskådarna att tänka på militär och kommunism. Kanske inte helt i enlighet med vad jag själv hade tänkt. Visst skulle hon uppfattas som en auktoritet men inte i form av en kommunistisk diktatur… (det är sällan som det uppfattas som något positivt). Stjärnorna på bröstet och speciellt den iögonfallande stora stjärnan på kepsen förstärkte såklart ytterligare intrycket av en högst oangenäm figur i uniform. Jag omarbetade Victoria och gav henne istället färger i blått, vitt och guld. Färger som ofta kopplas med västerländsk polis, lag och ordning. Hennes stjärnor blev emblem och medaljer, delvis inspirerade av USA:s egna militära utmärkelser.

Axlarna på uniformen är spetsiga och lite lätt rundade, de är menade att utstråla hennes bestämdhet och ger spelaren en antydan om att hon kanske inte är helt genomgod. Huvudbonaden liknar något en polis skulle kunna bära, någon allmänheten kan lita på. Håret är uppsatt i en sned knut, strikt som Victoria själv. En liten slinga hår har brutit sig loss vid pannan, ett bevis på en för henne ovanligt ansträngd situation. Resultatet finns att beskåda i min sista bild längst ned i inlägget! Är någon hemskt intresserad av att läsa Victoria Brevitts biografi skulle jag kunna posta den också…. 😉 Jag ber på förhand om ursäkt till personen som fått den otacksamma uppgiften att läsa mitt inlägg, det blev lite längre än jag tänkt… Frukta icke, nu är det äntligen slut!